Sponsor Light är ett projekt som syftar till att hjälpa barn i byn Nyakasojo i Kasese, Uganda att gå i skolan och få skollunch varje dag. Nyakasojo ligger i bergen utanför Kasese och livsvillkoren är svåra. Familjerna lever på småskaligt jordbruk, de odlar vad de skall äta och eventuellt litet överskott säljs på marknaden. Problem blir det med allt som inte är existensminimum. Mediciner om någon blir sjuk. Skola. Myggnät. Lek och social träning för barnen. En jämlik livsstil.

Vi jobbar med små men pålitliga insatser som kan vara start på en positiv utveckling av och för människorna i byn. Det är ett totalt transparent projekt där varje krona blir till shilling och går direkt till barnen. Förutom en liten lön på ca 150kr/månad och person till de tre anställda vi har; kokerskan, Simon som gör alla inköp och all vardagskontroll samt någon som kör ved och mat till skolan är all tid som läggs ned på detta projekt obetald och styrd av ett uppriktigt engagemang. Uppdateringar sker hela tiden med fotodokumentation och berättelser från främst Simon och Moa som regelbundet besöker barnen och deras skolor.

Bakgrunden till Sponsor Light

Allt började en regnig kväll i Kasese 2007. Moa Ulander skulle gå på en konsert och Simon Luhandia skulle lyssna på musiken från utsidan. Då Moa sträcker fram pengar för tre biljetter hör hon någon säga; ”Maybe add one more madame?” Hon ser en liten kille i en mycket grön regnrock och ett brett leende. Hon betalar för en extra biljett. Det blir början på en vänskap som ännu håller i sig.
Simon Luhandia är född i bergen utanför Kasese och bor ännu i byn där han växte upp under mycket fattiga och orättvisa förhållanden. Hans mamma var den sista i en lång rad fruar och pappan, som fick bortåt femtio barn, intresserade sig aldrig för försörjning eller skolgång för barnen. Simon var en envis unge och bestämde sig tidigt för att han ville gå i skolan. Hans mamma kämpade för att hjälpa honom och när de inte hade råd med skolavgifterna tog Simon ledigt en termin och cyklade cykeltaxi för att få råd med nästa termin. Han blev vän med rektorn på skolan och fick tidigt jobba med att bära cement och annat på skolloven och på så sätt få lägre skolavgift. Han träffade Moa och hennes dåvarande man Linus på den där konserten 2007 och de blev hans vänner och så småningom sponsorer för honom. Simon klarade hela grundskolan och fortsatte till universitetet i Kampala där han läste datavetenskap. Hans dröm var då att starta ett internetcafé i Kasese.

Han var, och är, mycket målmedveten och en sak han alltid sagt är att han ska leva sitt liv på ett nytt sätt jämfört med pappan och bröderna. De har en minst sagt förlegad kvinnosyn i de traditionella äktenskapen i byarna i bergen. Männen kunde ta sig hur många fruar som helst, ju fler barn desto mäktigare man, oavsett om han tog hand om dem eller inte, männen skulle inte röra vid något som hade med köket att göra. Då de bor högt upp i bergen var och är det helt galet tungt att bära ved och vatten några kilometer i brant uppförsbacke varje dag. Detta hörde dock köket till och utfördes endast av kvinnorna, ofta med ett par småbarn på släp. Männen däremot åt först, och de bästa köttbitarna eller liknande. Det håller på att luckras upp och Simon är en stor del av detta. I sin miljö skulle han kunna kallas feminist trots att han måste dra för gardinerna då han hjälper sin fru att diska då hon är gravid. I denna miljö har Simon med sin universitetsutbildning, sitt engagemang och sina kontakter med Sverige blivit någon byborna lyssnar på och vänder sig till för hjälp. Ibland har Simon vänt sig vidare till Moa och bett om hjälp. På julen har de i många år samlat in pengar och små presenter och mat. Besökare från Sverige har kommit med leksaker, madrasser, skolmaterial och mediciner. Det var uppskattat och värmde för stunden men förändrade ingenting på lång sikt. För de barn som, liksom Simon lyckats få sponsorer från Sverige, förändrades förstås livet. De var fyra stycken och i byn fanns ungefär fyrtio barn och de blev flera.

Det började kännas som att en gång om året och några barn i skolan med lunch i magen inte räckte. Det var då Moa och Simon bollade fram idéen om ett Sponsor Light. Det borde vara möjligt att sponsra många med lite och grundläggande istället för att välja ut ett par barn som får sponsring medan deras syskon och kompisar ännu är kvar i samma liv. Det borde ju kunna generera stora förändringar i byn, av byborna själva och deras barn, om alla hade tryggheten av skola och lunch i sju år, ”grundskolan”, resonerade vi. Det har redan gett stora positiva skillnader och vi kämpar vidare för att få fler sponsorer, fler barn i skola och bättre villkor för de vi har.

Simon

My name is Lhuhandia Simon I was born on 06/11/1985 in Nyakasojo village, Nyakabingo parish Bulembia division Kasese Municipality Kasese district in western Uganda.

Läs mer om Simon →

Moa

Jag heter Moa Ulander och är från Sverige, ursprungligen Älvsjö utanför Stockholm. Jag är numera bosatt i Kalix i norra Sverige och i Fort Portal, Uganda.  

Läs mer om Moa →